Bildkomposition

Inom fotografi talas det ofta om bildkomposition. Det är läran om hur man i en bild komponerar olika delar för att de tillsammans skall bilda en helhet. Man tar hänsyn till färger, kontraster, riktningar, mönster, former och proportioner. Detta samverkar till bildutsnittet, det vill säga det som är synligt innanför fotografiets ytterkanter.

Det som inte syns i bilden ligger i det så kallade ”negativa rummet” som befinner sig utanför bildens kanter. Det kan vara en del av ett rum eller en person. Kort sagt allt som bilden indikerar men som inte ryms i den. Det kan också vara spår av något. Till exempel ett fotografi av våt gata som får betraktaren att tro att det regnat.

Man kan säga att begreppen inom bildkomposition är giltiga och applicerbara för samtliga bildmedier inklusive film, foto och måleri. Miljöbild kallas det utsnitt som innefattar hela platsen för handlingen. I ett fotoreportage har man ofta denna bild i början för att betraktaren ska veta var handlingen utspelar sig. Det kan även förekomma närbilder och detaljbilder i en serie fotografier.

Till bildkomposition hör även vilket bildformat man som fotograf väljer att använda sig av. Man hittar också horisontal-, vertikal-, diagonal-, cirkel- och triangel-komposition som olika begrepp inom bildkomposition.

Bildformat




När jag i början av en kurs i fotografi ber mina elever att gå ut och fotografera den första uppgiften så kommer de nästan undantagslöst tillbaka med bilder fotograferade med liggande format. Det är först efter ett tag som de kommer på att man faktiskt kan vända på småbildskameran och fotografera stående bilder.

Jag tror att man ibland måste träna sig på att tänka annorlunda. Varför inte vrida på kameran och testa det stående formatet ibland?​ Eller ändra perspektiv genom att inte bara fotografera med kameran i ögonhöjd.



Perspektiv




När vi fotograferar upplever vi automatiskt olika ytor. De mest uppenbara är marken och himlen. Förhållandet mellan dem påverkar naturligtvis bilden. Om man placerar horisontlinjen i bildens mitt så får man ofta en tam och slätstruken bild.

​Om man däremot placerar horisonten högt eller lågt så blir bilden genast mer dramatisk. Man kan också skapa spänning i bilden genom att ändra det vardagliga perspektivet så att man fotograferar underifrån eller ovanifrån. Detta kallas grod- eller fågelperspektiv.





Det gyllene snittet






Hur kan man uppnå både harmoni och spänning i samma bild? Pytagoras var bara en av de gamla greker som funderade kring detta för 2500 år sedan. Föreställningen om den fulländade bildkompositionen kallas det gyllene snittet. Gyllene snittet handlar om proportioner mellan olika delar av en bild.

Den svenska flaggan har till exempel en längre och en kortare sida. Om man tar längden på den långa sidan och delar med längden på den korta sidan får man talet 1,618. Precis som talet pi så är 1,618 ett så kallat irrationellt tal och har ett oändligt antal decimaler. Talet kallas fi och det är det förhållandet mellan två sidor av en form som är det gyllene snittet.


På bilden här ovan ser du ett sätt att rita upp en figur som kan vara till hjälp vid bildkomposition enligt det gyllene snittet. Man delar upp ytan enligt dessa proportioner varvid man får nya ytor som också delas osv. Tanken är att fokuspunkterna ska hamna där linjerna möts. I mitt fall så hade jag gjort en helt annan beskärning av bilden.

Som jag ser det är det upp till varje fotograf om man vill använda teoretiska system vid bildkomposition eller om man hellre vill utgå från känslan. Inom till exempel japansk bildkonst uppfattas inte alls det gyllene snittet som det mest harmoniska. Där anser man att symmetriska former är de vackraste.

Bildkomposition



Om man lämnar mycket luft bakom motivet så skapar man en känsla av att motivet är på väg ut ur bilden och motverkar intrycket av rörelse. I den vänstra bilden upplevs det som om mopeden kommer hejdas av bildens kant.

​I den högra bilden däremot understryker bildkompositionen rörelsen och det finns gott om plats för cykeln att fortsätta sin framåtrörelse inom bildens ramar.





I bilder finns oftast en eller flera rörelseriktningar. Det vill säga att bild-kompositionen leder blicken åt ett visst håll. Detta skapar rörelse och spänning i bilden. Bildkomposition handlar mycket om att leda blicken över bilden och få den att stanna på de delar i motivet som man vill fokusera på. Här kan man även utnyttja möjligheten att i bildbehandlingen tona bilden mot kanterna.

Horisontalkomposition bygger på linjer och rörelse i sidled och saknar större dramatik. Om man, som vi gör i västerländsk kultur, lärt sig läsa text från vänster till höger så läser man oftast även bilder i den riktningen.

Vertikalkompositionen förstärker den upp eller nedåtgående vertikala rörelseriktningen. I bilden med krucifixet leder rörelseriktningen blicken symboliskt uppåt mot himlen.

diagonalkomposition går riktningen från ena hörnet till det motsatta. Den kan komma antingen snett uppifrån eller snett nerifrån. Denna komposition skapar djupkänsla i bilden.

Cirkelkomposition skapar en känsla av obruten rörelse. Denna är en symbol för evigheten och skönheten inom konsten.

 

Pröva dig fram och utgå från känslan



Se dina gamla fotografier med nya ögon



En annorlunda bildkomposition




Runda fotografier